Nu är det dags för skolstart igen, och förutom att se till att barnen har tillgång till pennskrinet eller regnjackan som trendar på TikTok måste alla föräldrar ordna med barnens fritidsaktiviteter. “Jag vill träna parkour!” “Min favorit på YouTube är awesome på att skejta, jag vill också lära mig skateboard mamma!” Vanligtvis slutar det med att de går med i samma lag eller aktivitet som kompisarna och föräldrarna känner sig trygga med att lämna över barnen till tränaren några timmar i veckan. Eller?

En kollega till mig har en tioårig dotter som tränar i ett handbollslag som leds av en man i 40-årsåldern. En gång mitt i vintern blev en lagkamrats föräldrar sena när de skulle hämta upp sin dotter efter träningen. För att hon inte skulle behöva vänta själv bestämde sig tränaren för att köra henne hem. En tioåring slapp vänta ensam och föräldrarna fick hjälp med vardagspusslet. Win-win, eller hur?

Men föräldrarna tyckte inte att det var okej att lämna en ung flicka ensam med sin manlige tränare, även om de alla kände honom. För de kände alla till riskerna vi sällan vill prata om när det kommer till barnidrott: det finns tränare som missbrukar det förtroende vi ger dem. Tränare som begår övergrepp på barnen som litar på och kanske till och med beundrar dem. Det ska ju inte höra hemma bland fritidsaktiviteterna som ska vara något roligt och lättsamt som är bra för barnens hälsa och utveckling. Men verkligheten ser annorlunda ut.

Kaliber kom i våras ut med ett reportage om sexualförbrytare inom barnidrotten. Ändå är ämnet elefanten i rummet när det kommer till snack om fritidsaktiviteter: problemet ingen riktigt vill tänka på eller ta i med tång. Kalibers undersökning visade att trots att det finns krav på belastningsregisterutdrag av dem som jobbar med barn inom exempelvis idrott och andra fritidsaktiviteter, är det många föreningar som inte begär det. Det kan vara svårt att be om ett registerutdrag från någon som man kanske känt i flera år. Ännu svårare att sen behöva påminna och insistera på att man öppnar det tillsammans. 

Barnens trygga framtid är alla vuxnas ansvar

Den goda nyheten är att drygt 99 procent av alla barnidrottstränare är inte sexual- eller våldsförbrytare. Du kanske tänker att det vore tråkigt att be dessa 99 procent om en bakgrundskontroll bara för de ynka procentandelarna som faktiskt begått övergrepp. Visst, det är kanske bara 0,001 procent av tränarna som faktiskt är förbrytare. Men dessa procentandelar representerar riktiga barn som blivit offer – med familjer, framtidsdrömmar och rätt till en trygg uppväxt. Det är även skönt för de 99 procenten att slippa bli misstänkliggjorda så fort de råkar vara ensamma med ett barn.

Men vems ansvar är det egentligen att se till att bakgrundskontrollen görs? Frågar du mig är svaret att ansvaret ligger på alla vuxna som värnar om barnens hälsa och välmående. Men enklast tror jag det blir om föräldrarna kräver att idrottsförbundet deras barn är med i ska ha kollat alla sina tränare. De är trots allt mest måna om sina barns hälsa. På så vis kan förbundets ledning undvika eventuellt obekväma samtal med tränarna genom att säga “Sorry, det är bortom min kontroll, föräldrarna kräver att alla ska genomgått en bakgrundskontroll”. 

På ToFindOut kan vi hjälpa er att ta den jobbiga men ack så viktiga diskussionen. Vi erbjuder kostnadsfria bakgrundskontroller för sport- och fritidsorganisationer för unga. Våra bakgrundskontroller är grundligare än ett vanligt registerutdrag, vilket innebär att även brott som kanske gallrats bort genom åren blir synliga. Varje missat brott i en tränares bakgrund kan i värsta fall leda till att ett eller flera barn blir utsatta för övergrepp.

Så gör det för barnen, som alla har rätt till en trygg och rolig uppväxt. Hjälp oss att göra denna dröm till verklighet genom att anlita oss för kostnadsfria bakgrundskontroller av tränare inom barnidrott.

 

/Birgitta