Birgitta Edlund, vd på ToFindOut, om vad en felrekrytering egentligen kostar – och hur Emmy-prisade serien Chernobyl och bakgrundskontroller hänger ihop.
Som så många andra sträcksåg jag Chernobyl i somras. En oerhört välgjord serie, vars sista meningar osökt fick mig att dra paralleller till bakgrundskontrollbranschen. Låt mig utfärda en spoilervarning innan jag berättar mer.
Det allra sista avsnittet avslutas med den tänkvärda meningen “What’s the cost of lies?”. Vi lyfter frågan till en annan kontext: arbetsplatsen. Många av de ledningsgrupper jag möter verkar inom bolag som rekryterar mycket. I de fall där techtalangerna spelar huvudrollen för bolagets resultat är kompetensförsörjningen en affärskritisk aktivitet; talent-avdelningarna är inte sällan lika stora som produktionsavdelningarna.
Felrekryteringen är mer än en kapitalförlust
Aktörerna inom rekrytering och bemanning lyfter ofta den välkända och till viss del retoriska frågan “Vad kostar en felrekrytering?”. En konkret summa flanerar runt, helt säkert stöttande för rekryteringsbolagens säljprocesser. Poolia står för uträkningen: 700 000 kronor. Jag skulle vilja påstå att kostnaden för en felrekrytering är betydligt högre än så – men det handlar om mer än en kapitalförlust.
Att genomföra en felrekrytering kan i sämsta fall innebära en enorm säkerhetsrisk. Som medarbetare på ett helt vanligt företag idag vistas du sannolikt i minst ett system innehållandes känslig information. Data som kan missbrukas finns på intranät, CRM-system, servrar och i mail som går ut till alla@dittföretag.se. Fel person kan göra mycket skada – även med den mest grundläggande tillgången till era system.
Bakgrundskontroller är ett säkerhetsfilter
Med anledning av detta ser jag allt mer hur framåtlutade företag involverar säkerhetsavdelningen vid upprättandet av uppdaterade rekryteringsrutiner. Tillsammans med HR och leverantörer, som exempelvis en partner för bakgrundskontroller, skapas en process som uppfyller de säkerhetskrav som behövs idag – utan att tumma på kandidatupplevelsen.
När det kommer till bakgrundskontroller finns det många genvägar som kan locka. Att spara några hundralappar genom att använda den allra billigaste leverantören, att bara be kandidaterna om ett utdrag ur belastningsregistret eller att slentrianmässigt söka inom sitt egna nätverk håller dock inte i längden.
Mitt råd är att se på frågan ur ett bredare perspektiv. En bakgrundskontroll bör ses som ett säkerhetsfilter för alla individer som släpps in på arbetsplatsen. Förlegad är synen på bakgrundskontrollen som en markör för kandidatens höga, tilltänkta position. Se till riskerna och till den reella kostnaden av att fel person äntrar er arbetsplats. I vår snabbgående, konkurrensutsatta samtid bör vi ställa oss samma fråga som tv-serien på allas läppar: Vad kostar en lögn?
Birgitta Edlund, vd ToFindOut
