Vad är en PEP och vad har de med penningtvätt att göra? Hur ska de identifieras och vad blir konsekvenserna om man misslyckas?

Vi tar det från början. Begreppet PEP har sitt ursprung i penningtvättslagen och är precis vad det låter som: en lag som ska göra det svårare att tvätta pengar. Rent konkret betyder detta att vissa typer av företag måste veta vilka deras kunder är. Den riktar sig bland annat till revisorer, banker, fastighetsmäklare och försäkringsförmedlare. 

“Är din mamma ambassadör?”

En del av kravet på kundkännedom är att ta reda på om man har att göra med en person i politiskt utsatt ställning. Vanligen kallat PEP, efter den engelska förkortningen Politically Exposed Person. Med det menas en person som har haft en viktig offentlig position i en stat eller en person som har haft en ledningsfunktion i en internationell organisation. I klartext betyder det personer som exempelvis är ministrar, parlamentsledamöter och ambassadörer eller till exempel jobbar i ledningen för ett FN-organ, WTO eller NATO. Men kundkännedomen stannar inte där. Nej, man måste också ta reda på om någon av ens kunder har en familjemedlem som är en PEP eller har affärer ihop med en PEP. 

Bakgrundskontrollera din kund

För att minimera riskerna för penningtvätt måste företagen som omfattas av lagen ha rutiner och system på plats för att identifiera en eventuell PEP. Även detta är ett lagkrav. Företag ska utreda kunden till den grad som anses lämpligt i förhållande till hur hög eller låg risken för penningtvätt bedöms vara. Företaget måste alltså jobba till viss del proaktivt för att ta reda på vem kunden är. En bakgrundskontroll helt enkelt. Att en person är en PEP innebär dock inte att man inte får ha hen som kund. Man måste bara vara lite mer varsam, och beroende på risk, ha rutiner för vem som får besluta om en PEP får utföra transaktioner. Misstänker man att det finns risk för penningtvätt ska detta rapporteras till polisen.

Kännbara konsekvenser

Konsekvenserna för den som brister i sin kundkännedom kan onekligen bli kännbara. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte granskar sin kund eller förbiser sin rapporteringsskyldighet kan dömas till böter. Summan kan bli alltifrån fem tusen kronor upp till tio procent av omsättningen närmast föregående räkenskapsår. Vid allvarliga, upprepade eller systematiska fel kan Finansinspektionen förelägga bolaget att upphöra med sin verksamhet.