Enligt Transparency Internationals senaste mätning så har Sverige fallit flera placeringar mellan 2016 och 2017, från världens fjärde minst korrupta land till delad sjätte plats med hela fem länder förre sig, inklusive våra grannländer Danmark, Finland och Norge. Betyder detta att avgrunden har öppnats sig och det svenska samhället nu faller fritt? Nja, inte riktigt.
Vad är detta för en mätning?
Transparency international genomför varje år sedan 1995 en global mätning av korruption inom den offentliga sektorn. Mätningen innefattar majoriteten av världens länder och rankar dem på en skala från ett till hundra där hundra är så nära icke-korrupt man kan komma. Mätningen lutar sig mot data från 13 globala expertinstitutioner såsom Världsbanken och Freedom House, institutioner som i sin tur har samlat in expertutlåtande, opinionsmätningar och framförallt intervjuer bland seniora personer inom näringslivet. Mängden data och antalet deltagande expertinstitutioner har varierat från år till år
Varför diskuterar vi detta just nu?
Därför att i den nyligen publicerade mätningen för 2017 hade Sverige fallit flera placeringar, från en delad fjärde plats 2016 och 2015 till en delad sjätte plats 2017 (positionen för 2017 delas med Singapore, för den som är intresserad). Detta är som sagt efter både Danmark, Finland och Norge (på andra och delad tredje plats, respektive). Dock, till skillnad från vad som tillskrivs i vissa mediakanaler så är Sverige inte det mest korrupta landet i Norden: den äran tillförs Island, som delar en 13:e plats med Hongkong och Australien.
Så det går utför?
Det är här det berömda nja: ett kommer in i bilden. Korruption är, till sin blotta natur, svårt för att inte säga omöjligt att mäta, vilket är varför Transparency International väljer att använda sig av olika former av expertutlåtanden eller opinionsmätningar. Detta gör att informationen blir väldigt avhängig nyhetsrapportering: i Sverige 2017 uppmärksammades flera stycken känsliga skandaler, med Transportstyrelsen hantering av data som det kanske mest kända (om än inte ett direkt korruptionsfall). De flesta andra metoder som finns för att mäta fenomenet använder sig även de av liknande metoder. Det självfallet flera andra sätt att mäta korruption: exempelvis använder FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå UNODC sig av insamlade domar för att mäta korruption i olika länder.
Syftet med paragrafen ovan är att visa att mätmetoderna är osäkra. Dock skall det inflikas att Sverige befinner sig på plats 6 av 180 länder, varför man kanske inte skall dra för stora växlar på domedagsrubrikerna.
Så det är inget problem egentligen?
Jo, jo det finns det. Betänk att det faktum att mätmetoderna är osäkra även innebär att korruptionen i landet kan vara värre än angivet. Om man jämför med andra sätt att mäta ekonomisk brottslighet, exempelvis den informella skuggekonomin, så tenderar denna att korrelera med nivåerna av offentlig korruption. Som omnämnt tidigare så har det även uppmärksammats att framförallt offentlig sektor har stora problem med att hålla efter för korruption och mindre illegala situationer såsom jäv. Flera välbehövliga initiativ har inletts, både lagförslag eller branschöverenskommelser såsom den nyligen lanserade överenskommelsen om att motverka mutor och korruption inom vårdsektorn.
Vikten av säkerhetsmedvetande
Sverige idag är inte en högriskmarknad. Dock existerar det som ett flertal uppmärksammade fall har visat på risker som näringslivet och offentlig sektor under en lång period har ignorerat eller eftersatt. Att såväl regering som branschorganisationer börjar implementera nya regelverk och standarder är därför mycket önskvärt. Endast genom att strukturerat analysera riskfaktorer kan såväl företag som offentlig sektor undvika de problem som korruptionsindexet pekar på.
