Tjänstepensionsföretagen står inför stora förändringar – både vad gäller deras erbjudande och interna processer. En av anledningarna är det nya direktivet IORP 2. Pensionsspecialisten, advokat Magnus Dahlgren reder ut begreppen.

Förändringens vindar blåser i förtroendebranscherna och sätter höga krav på företagens regelefterlevnad. Compliance har sällan varit lika aktuellt som det är just nu. Ett aktuellt exempel på detta är det nya tjänstepensionsdirektivet IORP 2 som sätter många bolag i gungning.

Vi stämde träff med advokat Magnus Dahlgren, en av Sveriges främsta experter på pensionsfrågor med lång erfarenhet av branschen. Under samtalet visade det sig snabbt att compliancefrågan kan bli en tuff nöt att knäcka för många aktörer på marknaden.

Vad är syftet med IORP 2?

– Det grundläggande syftet är att öka kundskyddet. Kraven på tjänstepensionsföretagen kommer öka, både vad gäller kapital och säkerhetsfrågor.

Vilken inverkan kommer IORP 2 få för den svenska pensionsmarknaden?

– I Sverige har vi idag företag som både arbetar med tjänstepension och privatpension. Det här direktivet kommer ändra på det. Företagen måste bestämma sig för vilken typ av pensioner de vill arbeta med och anpassa sin verksamhet efter det. Man kan inte längre bedriva båda verksamheterna i samma bolag. Det är den ena delen. Den andra delen handlar om att kunna svara för sina åtaganden i större bemärkelse. Det ställs strängare krav på riskhantering och solvens.

Vilka konsekvenser får de strängare kraven?

– Det är både kvantitativa och kvalitativa förändringar som följer. De kvantitativa innebär att företagen måste kunna svara för sina åtaganden i större bemärkelse. Kapitalet utgör onekligen grunden i ett försäkringsbolag och det ska säkras upp än mer från och med nu. De kvalitativa förändringarna handlar om lämplighetskontroll. Företagen måste kunna trygga sina erbjudanden genom hela organisationen. Rent krasst ska man genomföra kontinuerliga kontroller på styrelsen och anställda. Detta ska göras för att hela tiden kunna säkerställa att det inte förekommer några avvikande beteenden som kan utgöra säkerhetsrisker för bolaget.

Vad innebär kontrollkraven i praktiken?

– I nuläget så kontrollerar Finansinspektionen alla bolagsstyrelser som står under deras tillsyn. Det nya är att styrelserna måste driva dessa kontroller internt i ledningsgruppen. De måste även se till så att vissa nyckelpersoner i företaget, som chefer och mellanchefer, också uppfyller lämplighetskravet. Enligt lagens ordalydelse ska styrelsen vid varje given tidpunkt kunna bevisa sin och nyckelpersonernas lämplighet. Det är egentligen ett enormt krav. Frågan blir hur man klarar av det i praktiken.

Vilka aktörer kommer påverkas mest av det här?

– Det är utan tvekan pensionsstiftelserna. Hittills har de inte haft några liknande krav på sig överhuvudtaget. De måste bygga upp en kvalitativ kontrollprocess från scratch. Utan hjälp kan det bli tufft för deras del.

Kan bakgrundskontroller vara en lösning på problemet?

– Det tror jag absolut. Speciellt uppföljande kontroller på befintliga anställda och styrelsemedlemmar. Där fyller bakgrundskontroller en viktig funktion. Att försöka sköta sådana processer internt kan var tidskrävande. I allmänhet tycker jag att bakgrundskontroller är bra. Särskilt när det kommer till dessa lämplighetsprövningar. Vi har sett alltför många exempel på när det smugit sig in olämpliga personer på höga positioner. Det gäller att vara on top of things.